It's happening!

Imorgon börjar mitt nya liv på: www.mayasvarld.blogg.se Missa inte, det kommer att bli legendariskt, no doubt.

BREAKING NEWS!

Jag har ett nytt supertöntigt men helt seriöst blogg- och livsprojekt på G. Jag ska satsa 100% och det kommer bli awesome. Jag behöver verkligen något sånt här. Berättar antagligen mer om det imorgon (eller... senare idag, rättare sagt.)

Men ja... jag är sjukt taggad!

Cola zero och Idol

Sitter och tittar på de sista frekvenserna av gårdagens Idol som min familj så snällt spelade in åt mig.
Kom hem efter tre mysiga dagar hos Joel igår, och åkte då ganska direkt hem till Gabbi för bastubad och film med henne och Lollo. Sov i hennes supersköna (!! verkligen, den är gudomlig) säng och drack morgonkaffe innan mamma kom och hämtade mig. Nu slutade Idol och Geir åkte ut, precis som jag förutspått. Nu ska det fixas och donas för snart rullar tjocka släkten in på de Larssonska ägorna för massor av torrt kallprat över mammas supergoda kyckling- och champinjongryta. Och imorgon jobbar jag och sen var det slut på det här höstlovet också.

Tisdagsmorgon

Är uppe tidigt idag för att hinna fixa, tvätta, packa lite och käka innan jag ska iväg till bussen. Jag ska in till Örebro för en timmes shopping (vinterskor, t.ex, dragkedjan i mina ger upp vilken dag som helst), för att sen möta upp Tina och tillsammans med henne orientera mig ut till där Petra bor. Där ska vi avfläta henne (hon har jättelånga rastaflätor i håret som hon haft sedan innan skolan började) och sen antagligen trycka i oss massa onyttigheter och glo på film, typ.
Och sen bär det hemåt för panikstädning av mitt hus som verkligen behöver en ordentlig sanering. Puss.

Jag dog inte.

Men det var fan inte långt ifrån.

Fullspäckat

Mitt schema är relativt fullspäckat idag. Jag ska gå upp om approximately 10 minuter, duscha och fixa mig. Sen ska jag, Mamma och David åka in till Marieberg och shoppa loss. Antagligen luncha och kolla på grejer till mitt badrum också.
Sen bär det av hemåt för lite mer fix, sen ska jag och Göran in till Hallsberg för att ta buss eller tåg in till Örebro och antagligen ta en fika där och sen gå på Saw 3D. Jag är livrädd och ångrar mig som fan, men skam den som ger sig, typ?
Ja, så jag förväntas landa här hemma skrämd från vettet klockan typ 10 skulle jag tippa.

Ur arkivet

"Jag är lite skraj inför att komma hem, på rätt många sätt. En av dem är att ingen, absolut ingen, kommer att dela  mina minen härifrån. Ingen kommer att ha upplevt det som jag upplevt, ingen kommer att kunna föreställa sig det. Och på det sättet, så kommer det på något sätt bli som att det aldrig hänt. Ett halvår av intryck, upplevelser, skratt och gråt, bara borta. Som att jag bara drömt det. För jag kommer inte att kunna prata om det med någon, utan att behöva förklara. Och till slut kanske det blir det, en dröm bara. Och jag vill inte att det ska bli det, för det är nog det mest verkliga jag gjort i hela mitt liv. Det kommer alltid att prägla mig i allt jag gör, jag kommer aldrig att bli samma person som jag var innan. Och om det här till slut bara blir en dröm, vad är jag då?"

Dyngkåt och hur helig som helst

Vill tipsa om Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Det är mer som en samling av olika krönikor, blogginlägg och texter som hon skrivit lite här och var över åren. Men hon skriver så äkta, man blir verkligen berörd och imponerad av hur bra hon fångat sin helt vardagliga vardag och gör den till någonting spännande samtidigt som hon får in en sjukt hög igenkänningsfaktor. (Och då är jag ändå inte det minsta lilla en fembarnsmamma i medelåldern.)

Maya slår upp en random sida.
"Rädslan får ofta för mycket utrymme. Breder ut sig som en äcklig brun heltäckningsmatta överallt. Det är nästan lite coolt att vara rädd. Eller? Vi är som fångade i oss själva och tycker dessutom att det går framåt. Tror att det är liksom typ 2000-tal, jämlikhet, att till exempel få välja kejsarsnitt på grund av att man är rädd. Fy fan, vilken vek värld. "Ja, visst lilla vän, inte ska du behöva vara rädd och inte ska vi hjälpa dig med din rädsla heller. Vi sprättar upp. Kapar toppen på isberget och låter det smälta på full effekt en minut i mikron. Pling. Så där, då har du blivit mamma (fortfarande lika rädd för att föda barn, men ändå), grattis!"
Är det inte rätt coolt att försöka sig på att faktiskt besegra sina rädslor istället för att skapa system för att få fortsätta vara rädd? Och är det inte 2000-tal och framtid att hjälpa dem som är rädda? Jag har aldrig haft något större behov av att utmana livet mer än vad livet utmanat mig. Det räcker jävligt gott."
Ur Oro är inte bra för barnet, sa barnmorskan. Så jag gick hem och oroade mig för att inte oroa mig för mycket

I sagoberättartagen

Hej mina små älsklingar! *aaah... Jolanta-nostalgi när den är som bäst*


Jag satte mig här när jag kom hem från jobbet halv nio, för att jag skulle skriva klart den där jävla sagan som vi har på S-blocket. Tror ni att jag har börjat än? Neh. Ni ska få ett utdrag ur vad jag har skrev igår:

Hon vandrade länge i skogen och lyssnade till fåglarnas sång och lövens prassel, utan att bry sig så mycket om åt vilket håll hon gick. Hon glömde snart allt vad svampplockande hette och började istället lukta på blommorna och röra vid trädens bark. Innan hon visste ordet av så hade det börjat skymma, och Lyckans stjärna hade ingen aning om vart hon befann sig. När hon började se sig nogrannare omkring så såg hon till sin förskräckelse att trädens rötter inte var helt fastrotade i marken utan vred och vände sig i sina gångar ner i underjorden och fåglarna ovanför henne sjöng inte längre vackra melodier utan viskade istället tysta sånger om troll och vidunder.

”Åh, nej!” Sa Lyckans Stjärna till sig själv. ”Det här måste vara den förtrollade skogen som far varnade mig om. Hur ska jag ta mig härifrån?”

Lyckans stjärna började se sig om för att se om där fanns någon rök på himlen som kunde visa henne åt vilket håll hon skulle gå för att komma tillbaka till byn. Men ingen rök syntes och inte heller hördes några kors råmanden eller barns glada rop. Det enda som hördes var fåglarna kusliga viskningar.  

Min huvudperson heter Lyckans stjärna. Så seriöst tar jag på det här.

PÅ ÖNSKELISTAN (person edition)

1. En människa som jag står ut med, som står ut med mig, som inte har allvarliga personlighetsstörningar eller allt för konstiga sömnvanor, en inkomst och helst lite ordning på tillvaron som kan tänka sig att bli min roommate till nästa höst när jag förhoppningsvis flyttar in till Örebro for good!

2. En hel massa människor som vill hänga med mig på P&L och tagga som fan! (Oskar Linnros, All Time Low, Daniel Adams-Ray, Maskinen, The Souns och Kapten Röd. Och det är bara första bandsläppet. Jag SKA dit.)

3. Joel.

POPKONST

Maya, 9 år, skriver en låt

THE DRIM

Kan du inte ge mej en kans att få visa vem jag är

att inanför det hårda finns nåt som Man kan kalla vänskap

eller kärlek eller va det nu kan va

Men jag tror det är bra å ha även om jag kanske inte är

världens vackraste Person så finns det något gott i mig som inte alla andra har.

REFR- Om någon är tjock och ful. 

Vad gör det för någonstans där inanför så finns nog väldens bästa ven.

För även om man kansje inte är söt så är det viktigaste att man är snäll.

Alltså jag dör. Jag hittade den här låttexten längst ner i en låda i köket och den måste ha legat där sen jag var typ 9-10 år och verkligen i låtskrivartagen. Jag var en riktig pärla redan då, obviously.

Världens snabbaste inlägg!

Hej!
Jag ska åka om en kvart och jag har varken fixat håret eller sminkat mig. Jag har på mig pappas skjorta och blommiga leggings idag. Och nyss kom jag på att vi har gemu-prov idag. Får plugga på rasten. Nu måste jag kila. XOXO

Ofokuserat

Varför slutar alltid mina försök till att storstäda med att jag sitter i sängen mitt i en hög smutskläder och spelar gitarr och sjunger mig hes istället? Jag känner mig jäkligt ofokuserad.
Gör ni också så, att ni typ börjar städa och är supertaggade och sen kommer ni på massa saker som ni bara MÅSTE göra mitt i (typ, kolla på ett avsnitt av I Anneli, spela gitarr, äta Toblerone, prova nya parfymen, läsa en tidning som du hittar under sängen, stämma cellon etc. etc. etc.) så att den städning som med fokus kunde tagit en timme inte är klar innan midnatt?  Nej, det trodde jag inte heller...

Okej, den grå texten ovan är en enda mening. Hej Svenska 2!

Nu SKA jag få bort den sista röran för om en timme börjar Beck, mums!

I Anneli

Vill bara promota en sjukt bra serie som går på SVT just nu, I Anneli. Jag fullkomligt älskar den. Den är både skitrolig och tragisk på samma gång. Sånt gillar vi.

- "Men du, vi kan inte gå hem till Rebecka ikväll?"

- "Varför inte?"

- "För att vi har tvätttid ikväll, så det går inte. Vi måste ta den!"

- "Men den kan jag ändra på."

- "Men du! Jag fick plötsligt en jättejättestark känsla av att jag har fått salmonella!"

Det snöar

Jag vaknade till synen av att det snöar utanför mitt fönster. Det har dock inte lagt sig än, det var ju skönt. Fast egentligen så kan snön lika gärna komma för att stanna nu, för det är ju så satans kallt ändå.

I eftermiddag funderar jag på Marieberg för att bl.a hälsa på Niklas på MAX och mobba honom. Jag måste även köpa nya vinterdojor eftersom att mina älskade hatade kängor börjar ramla sönder nu.

Anyhow, först ska jag jobba några timmar i vanlig ordning. Pussen.

Maya Larsson i ett nötskal - upplösningen

Okej, gissa vad.
Jag hade glömt min tygpåse i Evas bil, mamma kommer hem den snart. Ordningen (herregud, jag skrev nyss 'årningen' och ba: "Det är nåt som inte stämmer här...") är återställd på gården. Precis, precis, precis som vanligt.

LOST-HUMOR

"It's a Bjorn!"

"A Bjorn..?"

"Yeah... it's... dutch for... baby-carrier."

Maya Larsson i ett nötskal

Okej, gissa vad?
Jag har lyckats tappa bort min tygpåse innehållande plånbok och mobil. Någonstans mellan jobbet, Evas bil och hemma. Det faktum att jag verkligen finkammat varenda liten vrå av hela de Larssonska ägorna utan att hitta den håller på att driva mig till vansinne ._.

What if I wanted to break?

Jag stod och muppade mig i DT'n idag, så jag är ganska utvilad nu sådär 2 timmar efter hemkomst. Pappa är någonstans med jobbet och Mamma ska på VTB's hårdrockspartaj så jag och David har huset för oss själva. PARTY! Fast neh... jag lär sitta här ute i min ensamhet och titta på Juno och I Anneli och käka popcorn (om ingen vill komma hit och äta upp dem åt mig, vill säga).

Kommer förmodligen upp lite covers inspelade med min effin' mobiltelefon (har kollat lite på Iris, Between the Bars och Calleth you, Cometh I) senare också. Så stay tuned!

Kolla! Om mitt ansikte inte var så snett på ena sidan (den som jag tagit bort

i och med att jag använder spegelfunktionen på webbkameran för den sega) så skulle

jag kunna le med tänderna. För närvarande kan jag inte det. *cry*